Bisittaren till Tommy Engstrand (jag minns inte vem det var, men säkert en gammal tennisspelare som pratat "engelska" mycket under karriären) under Davis Cup-tennisen i helgen:
Ja, han sätter upp poängen bra där.
(Från engelskans "setup")
Det är rätt att attackera. Levy måste hela tiden komma upp med passeringar.
(Från "come up with")
Sluta!
Och i 24 direkt från Riksdagen alldeles nyss var det en moderat som avslutade med:
Nog är det lite Lilla huset på prärien över det här omslaget. Hoppas att någon försöker håna mig när jag läser den så jag får tillfälle att besserwissra dem. - Vad läser du för kiosklitteratur? - Det är faktiskt 1903 års nobelpristagare...
Så blev det då dags att göra slag i saken och påbörja min långa vandring ut ur kulturskymningen, in i den upplysta och belästa dagen. Jag åkte således in till stadsbiblioteket för att låna de första tre nobelpristagarna i litteratur: "Stances et poémes" av Sully Prudhomme, "Romersk historia" av Theodor Mommsen och "Synnöve Solbakken" av Bjørnstjerne Bjørnson. Vilka av pristagarnas verk jag ska läsa har jag valt genom en inte alltför djup analys av vilket som vid en snabb blick verkar vara den mest betydande utgåvan. Allt gick bra till en början. Elias lät sig lämnas på dagis utan knussel och Anael somnade klädsamt på Sveavägen, precis som planerat. Men vid sökdatorn stötte jag på patrull. Tydligen är nobelpristagarmaraton ingen folksport. Både Prudhomme och Mommsen låg gömda i källaren och var tvungna att beställas, och Bjørnson stod två våningar upp på galleri 2. Men nu hade jag inlett mitt maraton och tänkte inte ge vika. Alltså beställde jag min poet och min historiker och sprang snabbt upp till galleri 2 och rafsade till mig kärlekshistorien om Synnöve medan Anael låg kvar i bokhallen och sov. Omslaget var minst sagt förvånande. Jag ska scanna in och lägga upp här, så får ni se. Om det inte osar kiosklitteratur om det omslaget, så vet jag inte vad. Men den ska bli intressant att läsa. En nobelpristagare förklädd till Harlequin-roman. Men först måste jag läsa Sully Prudhommes "Stances et poémes". Jag måste läsa dem i tur och ordning, annars går det inte. Jag väljer att läsa diktsamlingen på franska (och eventuellt även på svenska) och slår därmed fast upplägget för resten av maratonet. Böckerna ska läsas på originalspråk så långt det är möjligt (dvs att jag ska läsa på svenska, engelska eller franska). Theodor Mommsens romerska historia riskerar ju att bli den första riktigt träiga och jobbiga boken att ta sig igenom under resans gång (och säkerligen inte den sista), men det ska nog gå. Nu måste jag komma på något bra sätt att ta mig in till biblioteket igen under helgen för att hämta mina dammiga beställningar. I fortsättningen ska jag nog offra en tia och beställa hemifrån dagen innan. Jag ska skriva några ord och högst subjektivt bedöma alla pristagare allteftersom jag har betat av dem. Nu är jag igång. Nu kör vi. Om några år ska jag vara i mål...
Eftersom jag inte längre befinner mig i landet som har allt (inkl. en inte sällan på tok för stor självcentrering), tyckte jag att det vore bäst att starta en ny blogg. Att jag inte har skrivit något på två månader dryg spelar kanske också in. Nu måste jag ju fylla det nya med något nytt. Således drar jag nu ur respiratorsladden till Ryman intar Frankrike och tar istället ett bastant tag om den nyfödda bloggen Ryman återerövrar Sverige och ruskar om, klappar på kinderna och nyper i tårna för att frammana ett friskt gallskrik som visar att den lever.
