2008-03-28

Romanen

Okej, jag har första meningen. Jag har sista meningen. Nu ska jag bara fylla i allt däremellan.

Barnmorskorna

Såg på "Barnmorskorna" på SVT i onsdags. Mycket bra program, jag är svag för sådana följa-med-på-färden-dokumentärer. Extra roligt var det att allt är filmat på Huddinge, där både Elias och Anael föddes (i sal 6 resp. 9 om jag minns rätt). Och ytterligare extra roligt kommer det att bli i kommande avsnitt då den barnmorska som drog ut Elias är med (Karin)!

2008-03-26

Borges

Jag tittade in på Facebook för första gången på länge och såg att applikationen iRead helt gratis och oprovocerat tillhandahållit mig 25 bokrekommendationer, baserat på de 5-6 böcker jag lagt in där. Jag kollade snabbt de första och fastnade för Jorge Luis Borges "Labyrinter".
Obildad som jag är, hade jag snarare satt honom som sångare, men när jag nu läser på Wikipedia om honom förstår jag att det måste vara någon annan argentinare jag tänker på.
Hur som helst hade boken fått bra recensioner av andra användare. Den skulle vara "intelligent" och "klurigt" skriven. Ja, det går jag igång på!
Så jag begav mig till Aspuddens bibliotek och lånade boken. På vägen hem började jag fundera på om Borges inte hade fått Nobelpriset. Jag var inte säker, men trodde att jag hade sett hans namn på listan. Och om det nu var så att han hade fått priset, hur skulle jag då göra? Skulle jag läsa den här boken redan nu och välja en annan när det väl var dags "på riktigt" eller skulle jag lämna tillbaka boken oläst? Med författare som jag redan läst är det naturligtvis enklare. Där är jag helt fri att läsa fler böcker utan hänsyn till mitt maraton.
Nu visar det sig dock att jag inte har någon som helst koll på den här mannen. Han har inte fått Nobelpriset, så jag kan lugnt läsa "Labyrinter" redan nu, så snart jag är klar med "Flyga drake". Jag har nämligen svårt att ha flera böcker igång samtidigt, men det blir ett annat inlägg.

Ja, sådana här saker kan jag gå och oroa mig för. Är jag normal?

2008-03-24

Nobelpristagarmaraton, del 3: 1903

Namn: Björnstierne Björnson (1832-1910)
Land: Norge
År: 1903
Läst bok: Synnöve Solbakken (1887), 080315-080320
Betyg: 3

Jag är ingen storkonsument av skönlitteratur. Jag kan faktiskt inte på rak arm komma ihåg… Äsch, nu får jag sluta klippa och klistra. ”Synnöve Solbakken” är alltså det första skönlitterära verket i detta mitt nobelpristagarmaraton, skriven av norrmannen Björnstierne Björnson. Det är för övrigt han som har skrivit dikten ”Ja,vi elsker dette landet”, som sedermera blev Norges nationalsång.
”Synnöve Solbakken” handlar om en flicka och en pojke som bor på varsin bergsida om en dal. Synnöve Solbakken, som bor på den soliga sidan, och Torbjörn Granliden, som bor på skuggsidan. Synnöve är blond och allmänt god och fantastisk medan Torbjörn har problem med temperamentet och alltid hamnar i bråk. Givetvis blir de kära. I kyrkan till och med. Men Synnöves föräldrar vill inte att Synnöve hamnar i dåligt sällskap och håller henne borta från allt ont. Torbjörn får nöja sig med att drömma. Hans syster Ingrid blir god vän med Synnöve och lurar med de båda så att de får träffas. Men innan Torbjörn och Synnöve kan få varandra måste han ta avstånd från sitt gamla liv och vara snäll och god istället. Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort.

Det var trevligt att få läsa lite skönlitteratur igen, efter Prudhommes lyrik och Mommsens historia, och Björnsons stil är ledig och lättläst. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite tunt, särskilt i beskrivningen av titelpersonen Synnöve som är så väldigt fläckfri och nästan tvådimensionell, som en drömbild. Kanske är det meningen. Kanske är det Torbjörns drömbild av Synnöve som framförs, men jag hade velat ha mer av båda sidorna. Sen känns det ganska avlägset från dagens värld att man ses en gång på håll och blir kära, går och drömmer om varandra på varsitt håll för att sedan, när man äntligen möts, kan kasta sig i varandras armar och bedyra sin innerliga kärlek till den andra (utan att ens ha talats vid innan).
Det blir ändå en ny toppnotering med en trea i betyg, tack vare språket och den lediga, behagliga stilen. Jag läser gärna mer av Björnson.

På böjd arm

Jag kunde inte på rak arm säga när jag läste någon historisk litteratur senast. Men en titt i excelarket över böcker att läsa påminde mig att det var i somras, då jag läste "Historisk guide till Paris" av Robert Cole. Den var riktigt bra skriven och gick igenom Paris hela historia, från början med romare och andra fram till nutid. Läs!

2008-03-19

Boknördstest



Inte så farligt. Men inga frågor om Nobelpristagarmaraton, då hade jag nog hamnat högre. För övrigt är Harry Potter för barn.

Onsdagen 19:e mars

Djurgården är utslagna, jag har "I love Europe" på hjärnan och barnen har maginfluensa och kräks. Glad jävla påsk!

2008-03-15

Nobelpristagarmaraton, del 2: 1902

Namn: Theodor Mommsen (1817-1903)
Land: Tyskland
År: 1902
Läst bok: Romersk Historia (1854-55), 080228-080315
Betyg: 2

Jag är ingen storkonsument av historielitteratur. Jag kan faktiskt inte på rak arm komma ihåg när jag senast läste en renhårig historiebok. Jag tycker helt enkelt inte att det är så kul att läsa. På historielektionerna på gymnasiet var jag inte lika anonym som min granne Olof, men nästan (enligt vår gamle, nästan själv historiske lärare som jag glömt namnet på. Var det Torsten?). Nu har jag ändå dragit mig igenom första delen av Mommsens stora, ofullbordade verk ”Romersk historia”. Jag har fått lära mig om hur man tror att folken som innebodde skohalvön kom dit och hur deras styrelseskick såg ut. Eller snarare hur man trodde för 150 år sedan. Mommsen beskriver den bristfälliga kunskapen elegant, här om de umbriska stammarnas vandring:

”Det är genant att tala om den, ty kunskapen om den kommer till oss liksom klangen från klockorna i en stad som sjunkit i havet."
Nu ska det spännande att läsa lite skönlitteratur, förklädd till damsnusk.

2008-03-11

Spring och köp!

Jag läser att Doktor Kosmos kommer med en ny skiva 2 april och blir glad.

Rätt person på rätt plats vid rätt tidpunkt

Här skulle jag kunna skriva om att det finns en poäng med att faktiskt ha kompentens för det jobb man ska göra. Om att det inte blir så bra när man ska vikariera som rytmiklärare men inte kan sångerna man ska sjunga. Om att man kanske borde hålla sig till "säkra kort" istället för att chansa och riskera att det blir skrattretande fel (vilket det blev när pianot spelade i en tonart, hon sjöng i en annan och alla föräldrar förvirrat gick runt i en ring och inte fattade någonting). Om att man kanske borde ha någon känsla för att när texten går "vi är ett gäng, med mycket sväng" till melodin "When the saints go marching in", så kan man inte spela den i sövande psalmtakt.

Men det ska jag inte, utan jag nöjer mig med att känna medlidande med henne. Hon måste ha haft en jäkligt jobbig dag.

2008-03-06

Som Anael behagar, del 2 - upplösningen

Aaahh!!! Skon är återfunnen. Anael hade behagat ha med sig den på det uppfällbara skötbordet, vilket givetvis resulterade i att skon blev uppfälld med det och gömd. (Anael låg inte kvar där.)

Men vem fan lät henne ha med sig skorna på skötbordet?! Dagens föräldrar...

Vilken dramatik det blev här helt plötsligt. Los Bloggos goes diskbänksrealism. Det blir spännande att se vad som händer härnäst.

Skohelvetet - uppdatering

Klockan är halv tolv. Skon är fortfarande borta.

Som Anael behagar, del 2

Återigen, för andra dagen i rad, bjöd Anael mig på lite morgonträning. Den här gången får de lärde (Andreas) tvista om huruvida det var dynamisk eller statisk träning.

Jag har de senaste dagarna gömt undan mössa, halsduk och vantar på morgonen, högt upp på en hylla som bara jag når, för att Anael inte ska bära iväg med dem. Det är nämligen väldigt jobbigt i påklädningsmomentet att behöva avbryta för att leta efter ett plagg någonstans i lägenheten.

Så gjorde jag också i morse, men då behagade Anael g(l)ömma sin ena sko någonstans. Vi kan alla vara överens om ett antal saker. 1: Skon måste vara kvar i lägenheten. Anael kan inte öppna några dörrar eller fönster än och jag vet att hon hade båda skorna så sent som klockan åtta, då hon tog på och av sig dem i köket. 2: Jag kan inte hitta dem. Jag letade tamejfan i en halvtimme, överallt (utom där skon är, uppenbarligen). Även på potentiella svårgissade ställen som toalett, kompost, tidningshög, tvättkorg, under badkaret och på mellanvåningen i leksaksgaraget. 3: Det går inte att fråga Anael var den är, för hon har ingen aning (och kan dessutom inte prata).

Så jag fick alltså lite motion även idag. Stressintensiv intervallträning både till fots och till knäs. Smutt.

Ett smörgåsbord av känslor

Andreas besserwissrar mig i ett mail och avslöjar samtidigt att han läser bloggen. Se där, vilken press man fick på sig!

Han tycker också att det är jättebra med min blogg, så man vet vad jag gör utan att behöva prata med mig. I nästa mail säger han att han bara försökte vara rolig...

Han skämtade alltså. Men om vad? Att det var jättebra med bloggen, vilket innebär att han egentligen tycker att det är dåligt? Att han vet vad jag gör, fastän han inte alls vet det? Eller att han slipper prata med mig? Han kanske i själva verket känner sig tvingad att prata med mig.

Plötsligt dukas ett helt smörgårdsbord av känslor upp framför mig, där jag kan välja precis vad jag vill. Arg, ledsen, besviken, förlägen, skojfrisk, bohemisk, partisk, plattfisk...

Jag tror att jag väljer att känna mig djupt kränkt.

2008-03-05

Lite träning på morgonkvisten

Så fick man då sin dagliga träningsdos redan innan klockan tio. Anael behagade nämligen somna. På Willys. På sin trehjuling. Jag hade redan plockat på mig en del varor och kunde inte vänta med att köpa dem, eftersom de senare ska utgöra dagens lunch.

Det känns lite i armarna att bära en sovande 1-åring på ena armen och en trehjuling och matkasse i den andra i flera hundra meter. Är det aerob eller anaerob träning när man spänner musklerna länge i samma position? Om det tvistar väl de lärda ännu. Eller också inte. Jobbigt var det i alla fall.

Nu ska jag äta en muffin.

2008-03-04

Irriterande blogspot igen!

Men i Google Reader ser det ut som jag ville... Jag fattar inte.

Irriterande blogspot!

Att det ska vara så svårt att formatera lite text så att det blir snyggt! Nu ger jag upp. Varför blir det mellanrum mellan styckena i första dikten, men inte i de andra två, trots att de ser exakt likadana ut här, på inmatningssidan? Irriterande.

Nobelpristagarmaraton, del 1: 1901

Namn: Sully Prudhomme (1839-1907)

Land: Frankrike

År: 1901

Läst bok: Poésies (1865-1866), 080214-080229

Betyg: 2

Jag är ingen storkonsument av lyrik. Jag kan faktiskt inte på rak arm komma ihåg när jag senast läste en diktsamling. Därför har jag lite svårt att bedöma kvalitén i den lyrik jag läser. (Inte för att jag är någon litteraturvetare heller, men när jag läser skönlitteratur har jag ändå en hel del att jämföra med.) Sully Prudhomme var alltså den första nobelpristagaren i litteratur. I uppslagsverken kan man idag läsa att han skrev tämligen sentimentalt och romantiskt och jag kanske är benägen att hålla med. Det handlar om unga flickor, kvinnor, naturens skönhet och varför vi måste dö. Tydligen var han noga att hålla sig till formen i sin lyrik.

Några av dikterna fastnade jag särskilt för: ”L’habitude”, ”Intus” och ”Les Vénus”.

L’habitude

L’habitude est une étrangère
Qui supplante en nous la raison:
C’est une ancienne mènagère
Qui s’installe ans la maison.

Elle est discrète, humble, fidèle,
Familière avec tous les coins ;
On ne s’occupe jamais d’elle,
Car elle a d’invisibles soins :

Elle conduit les pieds de l’homme,
Sait le chemin qu’il eût choisi,
Connait son but sans qu’il le nomme,
Et lui dit tout bas : « Par ici. »

Travaillant pour nous en silence,
D’un geste sûr, toujours pareil,
Elle a l’œil de la vigilance,
Les lèvres douces du sommeil.

Mais imprudent qui s’abandonne
A son joug une fois porté !
Cette vielle au pas monotone
Endort la jeune liberté ;

Et tous ceux que sa force obscure
A gagnés insensiblement
Sont des hommes par la figure,
Des choses par le mouvement.

Intus

Deux voix s’élèvent tour à tour
Des profondeurs troubles de l’âme :
La raison blasphème, et l’amour
Rêve un dieu juste et le proclame.

Panthéiste, athée ou chrétien,
Tu connais leurs luttes obscures ;
C’est mon martyre, et c’est le tien,
De vivre avec ces deux murmures.

L’intelligence dit au cœur :
« Le monde n’a pas un bon père.
Vois, le mal est partout vainqueur. »
Le cœur dit : « Je crois et j’espère.

« Espère, ô ma sœur, crois un peu :
C’est à force d’aimer qu’on trouve ;
Je suis immortel, je sens Dieu. »
—L’intelligence lui dit : « Prouve ! »

Les Vénus

Je revenais du Louvre hier.
J’avais parcouru les portiques
Où le chœur des Vénus antiques
Se range gracieux et fier.

A ces marbres, divins fossiles,
Délices de l’œil étonné,
Je trouvais bon qu’il fût donné
Des palais de rois pour asiles.

Comme j’allais extasié,
Vint à passer une pauvresse ;
Son regard troubla mon ivresse
Et m’emplit l’âme de pitié :

– Ah ! m’écriai-je, qu’elle est pâle
Et triste, et que ses traits sont beaux !
Sa jupe étroite est en lambeaux ;
Elle croise avec soin son châle ;

Elle est nu-tête ; ses cheveux,
Mal noués, épars derrière elle,
Forment leur onde naturelle :
Le miroir n’a pas souci d’eux.

Des piqûres de son aiguille
Elle a le bout du doigt tout noir,
Et ses yeux au travail du soir
Se sont affaiblis… Pauvre fille !

Hélas ! tu n’as ni feu ni lieu ;
Pleure et mendie au coin des rues :
Les palais sont pour nos statues,
Et tu sors de lan main de Dieu !

Ta beauté n’aura point de temple.
On te marchandera ton corps ;
La forme sans âme, aux yeux morts,
Seule est digne qu’on la contemple.

Dispute aux avares ton pain
Et la laine dont tu te couvres :
Les femmes de pierre ont des Louvres,
Les vivantes meurent de faim !

2008-03-02

Slutchattat

Idag började Elias nästan lyckas säga "R". Jag hoppade givetvis på tåget och var allmänt jobbig när jag peppRade honom med fRågoR däR svaRet innehöll R.

Ibland föll han tillbaka till J eller L och sa "jag kan inte säga det!", men flera gånger lyckades han faktiskt!

Kul med framsteg, men samtidigt betyder det att hans tidiga fallenhet för chatt får sig en törn. Snart är det slut med "det är LOLigt!"

Dagens irriterande låtar på hjärnan

Om vartannat i flera dagar har jag nu haft följande låtar på hjärnan:

- Kung i baren. Ända sen SVT började traila för Så ska det låta har denna äckliga dänga poppat upp med jämna mellanrum.
- Against all odds. Phil Collins gamla goding är åtminstone bättre än föregående kräkmedel.
- Don't worry, be happy. Ja, det är väl för att man ska tänka positivt eller nåt, trots att man har jobbiga låtar på hjärnan.

Bubblare inför nästa vecka: Nordman (kanske på tredje plats på svenska hatlistan efter Uggla och Gessle, men ändå klart distanserade tack vare den föredömligt lilla exponeringen i media efter Vandraren-hysterin). Den enda låten jag minns från kvällens melodifestival. Hoppas att jag har glömt den i morgon bitti.