Nobelpristagarmaraton, del 3: 1903

Namn: Björnstierne Björnson (1832-1910)
Land: Norge
År: 1903
Läst bok: Synnöve Solbakken (1887), 080315-080320
Betyg: 3

Jag är ingen storkonsument av skönlitteratur. Jag kan faktiskt inte på rak arm komma ihåg… Äsch, nu får jag sluta klippa och klistra. ”Synnöve Solbakken” är alltså det första skönlitterära verket i detta mitt nobelpristagarmaraton, skriven av norrmannen Björnstierne Björnson. Det är för övrigt han som har skrivit dikten ”Ja,vi elsker dette landet”, som sedermera blev Norges nationalsång.
”Synnöve Solbakken” handlar om en flicka och en pojke som bor på varsin bergsida om en dal. Synnöve Solbakken, som bor på den soliga sidan, och Torbjörn Granliden, som bor på skuggsidan. Synnöve är blond och allmänt god och fantastisk medan Torbjörn har problem med temperamentet och alltid hamnar i bråk. Givetvis blir de kära. I kyrkan till och med. Men Synnöves föräldrar vill inte att Synnöve hamnar i dåligt sällskap och håller henne borta från allt ont. Torbjörn får nöja sig med att drömma. Hans syster Ingrid blir god vän med Synnöve och lurar med de båda så att de får träffas. Men innan Torbjörn och Synnöve kan få varandra måste han ta avstånd från sitt gamla liv och vara snäll och god istället. Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort.
Det var trevligt att få läsa lite skönlitteratur igen, efter Prudhommes lyrik och Mommsens historia, och Björnsons stil är ledig och lättläst. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite tunt, särskilt i beskrivningen av titelpersonen Synnöve som är så väldigt fläckfri och nästan tvådimensionell, som en drömbild. Kanske är det meningen. Kanske är det Torbjörns drömbild av Synnöve som framförs, men jag hade velat ha mer av båda sidorna. Sen känns det ganska avlägset från dagens värld att man ses en gång på håll och blir kära, går och drömmer om varandra på varsitt håll för att sedan, när man äntligen möts, kan kasta sig i varandras armar och bedyra sin innerliga kärlek till den andra (utan att ens ha talats vid innan).
Det blir ändå en ny toppnotering med en trea i betyg, tack vare språket och den lediga, behagliga stilen. Jag läser gärna mer av Björnson.