Ett smörgåsbord av känslor

Andreas besserwissrar mig i ett mail och avslöjar samtidigt att han läser bloggen. Se där, vilken press man fick på sig!

Han tycker också att det är jättebra med min blogg, så man vet vad jag gör utan att behöva prata med mig. I nästa mail säger han att han bara försökte vara rolig...

Han skämtade alltså. Men om vad? Att det var jättebra med bloggen, vilket innebär att han egentligen tycker att det är dåligt? Att han vet vad jag gör, fastän han inte alls vet det? Eller att han slipper prata med mig? Han kanske i själva verket känner sig tvingad att prata med mig.

Plötsligt dukas ett helt smörgårdsbord av känslor upp framför mig, där jag kan välja precis vad jag vill. Arg, ledsen, besviken, förlägen, skojfrisk, bohemisk, partisk, plattfisk...

Jag tror att jag väljer att känna mig djupt kränkt.