Mina barn och andras ungar, fortsättningen

Och idag hände det då, det jag hade förutspått. En unge sprang in framför Elias gunga när han var som högst upp och längst ifrån mig (så jag hade inte kunnat förhindra det ens om jag hade velat) och blev träffad i bakhuvudet och slagen till marken. Jag tror att han även fick en lätt smäll på tillbakavägen. Jag hade Anael på ena armen och kunde inget annat göra än att kolla att ungen verkade ha klarat sig (vilket han hade) för att sedan ta hand om Elias och försäkra honom om att det inte var hans fel på något sätt.

Och ungens föräldrar? Bad de om ursäkt för att de inte hade hållit sin unge under uppsikt, alternativt lärt honom var man går vid gungorna? Nej, givetvis inte. De (tre mammor med tillhörande ungar) kollade också att det gick bra för ungen och drog sen snabbt från gunghagen till stenen bredvid, utan att ens prata med oss. Bara pappan (till ett annat barn i gruppen) dröjde sig kvar tillräckligt länge för att hinna se att Elias också hade slagit sig (tjockskalle på smalbenet) och lyckades krysta fram att "nej, det är ju inte kul heller att köra på någon"...

Jag fattar inte hur svårt det ska vara!

Som Anael behagar, del 2 - upplösningen

Aaahh!!! Skon är återfunnen. Anael hade behagat ha med sig den på det uppfällbara skötbordet, vilket givetvis resulterade i att skon blev uppfälld med det och gömd. (Anael låg inte kvar där.)

Men vem fan lät henne ha med sig skorna på skötbordet?! Dagens föräldrar...

Vilken dramatik det blev här helt plötsligt. Los Bloggos goes diskbänksrealism. Det blir spännande att se vad som händer härnäst.