Sch, tj, sj?

En del personer besitter en dialekt där man "visslar" fram (svårt att beskriva, jag hinner inte gå igenom de gamla fonetikböckerna) sje-ljuden, i motsats till att "harkla" fram dem. Man säger till exempel [sju] istället för [schu] för "sju" som jag gör med min dialekt. Tänk Norrland. Det här är helt okej. Inga problem.

Sen finns det en del personer som verkar tycka att det är väldigt ofint att "harkla" fram sje-ljuden. Man hör nästan när en del av dessa personer pratar att de får anstränga sig för att inte råka "harkla" en gång. Tänk överklass i Stockholm. Det här är larvigt och värt att fördöma.

Sen finns det en person (mig veterligen) som kör en egen variant. Hon heter Helena Boström och jobbar på ABC-nyheterna. Hon varken "visslar" eller "harklar". Nej, hon tar det säkra före det osäkra och kör på "tje"-ljud rakt över. Titta på det här klippet från imorse: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1238241.

Vid 2:07 blir "energiforskning" till "enertjiforskning".
Vid 2:14 blir "energicentrum" till "enertjicentrum".
Vid 2:23 blir "energislag" till "enertjislag".

Okej, man fattar vad hon menar i de fallen, men vid 2:43 blir det otydligt. Vad gjorde egentligen polisen med mannen? "Tjöt" de honom i benet?