Mina barn och andras ungar, definitivt inte sista delen

Kära föräldrar till andras ungar,
Jag må framstå som gammaldags och stockkonservativ när jag skriver det här, men är det inte längre så att det är föräldrarnas ansvar att se till att deras ungar inte går för nära gungorna när mina barn gungar i dem?

Idag skulle åtminstone fyra stycken ungar ha fått bestående gungsmällsskador, hade det inte varit för att jag stoppade gungan innan de flög iväg av smällen.

Och vad gjorde deras föräldrar? Ja, någon ledde undan sin unge (utan att förklara), medan någon annan inte kunde mer än att fånflina fram ett "oj".

Snart har jag fått nog av denna slapphet, snart låter jag gungan tala och ge nästa dumdristiga och för vinden släppta unge en riktig näsbränna.

Hellre att någon annans unge spräcker skallen*, krossar axeln*, får en ordentlig blåtira än att mina barn får whiplash-skador när man måste kasta sig fram och stoppa gungan.

*Skrivet i affekt.